Barn och medier Skulle behöva er hjälp. Skall hålla ett föredrag på ett dagis om barn och medier. Förskolelärarna vill antagligen att jag skall säga hur farligt det är att låta barn titta på TV och filmer, men som sann mkv:are vill jag ge en lite mer problematiserande vinkel på problemet. Hjälp mig! En uppfriskande diskussion om detta ämne skulle hjälpa mig mycket.

2000-09-14 | 15:24:05 | Maria

Hmm, skrev man inte ett paper på det i Mp??

2000-09-14 | 15:41:21 | Magnus

Ta upp hur barnes psykosociala bakgrund är en medskapare till barnens aktiva tolkande. t ex ett barn som tidigt får öva sig i att argumentera och diskutera saker som ligger utanför intimsfären - nyheter, filmer, alkolisten på konsum, varför det finns elaka människor där ute etc. Det vore väl illa att inte ställa sig bakom påståendet att publiken är aktiv, i betydelsen medtolkare och att personens (jag hatar ordet, men ändå) förförståelse spelar in. Jag brukar roa mig med en tanke bild, apropå tesen om den aktiva publiken - om barnet sitter inne och kollar på fotboll på TV istället för vara ute och sparka boll kan man verkligen fråga sig om det är aktivt - m a o man måste definiera vad man menar med "aktivt och diskutera dessa två begrepps faror och förtjänster var för sig. Jag tycker mig nog efter MKV inte kunna säga att medievåld leder till nån slags våldsamhet hos barn stödd på vetenskapliga argument, men barn med en psykosocial bakgrund som banat vägen för ett asocialt beteende kan säkert få inspiration från medier, konstigt vore det ju annars. Nu har jag i o f s bara pratat om medier och våld, men jag tänker mig att tankegången är tillämpbar överlag. Jag tror ju personligen att den största faran med medier idag är dess passiviserande verkan på människor, men det förutsätter ju å andra sidan att den stora massan skulle vilja ta del av t ex rikets styrning eller i definitionen av samhället (vad som är viktigt och hur samhället fungerar). Habermas antyder skriver ju, enlit min tolkning, att förr var det en liten klick rika och välutbildade som inehade medierna som spelplan, men nu har medierna blivit MASS-medier och det är massan som har sin spelplan där. Alltså ändars innehållet från den gamla elitens (åja, den finns nog kvar) intressen, dvs ekonomi, samhällsanalys och -kritik till massans intressen, dvs underhållning. Vidare kommersialiseras medierna och dess ägande koncentreras vilket innebär att medierna går under "falskt flagg" (t ex enligt Chomsky). Det kan också föras över på barn; om de ännu inte lärt sig att fundera över rätt och fel, sant och falskt, intressen och annat lär de ju knappast få ett behagligt möte med verkligheten när de lämnar TV:n, tidningarna och andra medier. Dock ska man akta sig för att (som brukligt är) direkt förutsätta att alla ska vara aktiva demokrater och rösta och skaffa sig en åsikt genom medierna, då det är EN ideologi bland andra, vilket jag gärna skulle vilja utveckla vid ett senare tillfälle på detta forum. Barn och medier; akta sig också för att inte definiera vad man menar med barn i det här fallet! Det är nog bra att inleda med att problematisera begreppet barn, sen lär problematiserandet gå av sig själv. Vore ju lite trist om "barn" blev synonymt med söta små knoddar med manchesterbyxor som säger knas-mysiga saker om "vuxenvärldens" värld som underhållning för gamla och de som smyglängtar efter egna ungar "för de är ju så häääärliga!" Hoppas att detta varit till någon hjälp.

2000-09-14 | 15:46:22 | Matte

Detta hittade jag bland mina dokument, handlar iof om mediaundervisning, men än då. Det är antingen jag eller Steve som har skrivit det en gång i tiden... Varför behövs mediaundervisning? Det är många faktorer som talar för en genomtänkt mediaundervisning på högstadienivå. Den kanske viktigaste faktorn är att allt fler människor faktiskt grundar sin uppfattning i olika frågor på massmedias text. Och massmedia bidrar också i allt större utsträckning till att skapa rätta samhällsideal. Massmedias inblandning i den demokratiska processen ökar ständigt. Media skapar opinion. Media skapar tankemönster. Och media påverkar. En nyhetssändning i TV är tänkt att fungera som ett fönster mot verkligheten. Något som vi tittare i stor utsträckning också tror. Men det är fel. En nyhetsänding i TV är en bild av verkligheten, speglad av en reporter som förfogar över möjligheter att redigera, välja bilder och välja ljud. Han gör kort och gott ett urval. Reporten kan omöjligt vara objektiv. Han har en personlig uppfattning ofta präglad av redaktionen han jobbar på. Reportens personliga uppfattning genomsyrar allt han gör, vare sig han vill det eller inte. Det är alltså inte ett fönster mot verkligheten utan en bild av verkligheten målad av reporten, något som sällan framgår tydligt. Lika så är dokumentär och filmer starkt präglade av skaparens personliga uppfattningar, något som ibland kan ge en väldigt skev bild av den sanna verkligheten. I en dokumentär förväntar vi oss åtminstone en viss mängd sanning. Men vissa dokumentärfilmare jobbar efter ett i förväg skrivet manus. Precis som i vilken spelfilm som helst. En del går till och med så långt så att de skriver repliker till de medverkande. Det är viktig att eleverna är medvetna om detta. Att de genom en medieutbildning kan stå på egna kritiskt granskande ben, och inte tro på att allt som sägs i massmedia är en exakt bild av den sanna verkligheten. Ett bevis på medias enorma möjligheter att påverka, skedde under den så kallade Falkands konflikten i Storbritannien 1982. Regeringen var tvungna att få folket att vilja offra sina eller andras liv för en liten ö som de knappt hade hört talas om. Och det var tvunget att snabbt skapa en sådan opinion. Här fanns ingen tid för en lång fientlig ideologisk uppbyggnad som man hade möjlighet till under de kalla kriget. Men man lyckades genom skicklig mediapåverkan. När flottan seglade från Storbritannien var hela 70% av befolkningen överens om att flottan skulle segla. Men en kortvarig påverkan ger också en kortvarig effekt. En bit in i konflikten vaknade de brittiska folket till liv och började protestera. Politikerna hade nåt sitt mål, protesterna kom inte för tidigt. Boven i de här dramat är inte media i sig utan medias sätt att ibland hantera den information som dom blir serverade. Public Relations är för många stora företag och institutioner en oerhört viktig och effektiv marknadsföring. Media gör i många fall Public Relations än mer effektiv, när det helt utan korrigeringar läser upp press meddelande (läs PR), som rena nyheter utan någon som helst eftertanke. Media låter sig gärna manipuleras av Public Relations eftersom de betyder nyheter. Har man 30 minuter av direktsända TV Nyheter att fylla använder man sig gärna av rent PR material. Journalister söker av samma anledning ofta av ett visst antal källor som är kända för att förse journalister med mycket information vilket i sin tur betyder mycket nyheter. Men det är inte bara massmedia som gladeligen använder rent PR material som nyheter. Även läroböcker i olika ämnen sväljer utan eftertanke mycket PR material. Ett exempel kan vara geografi böcker. Fattiga länder som Sydafrika speglas ofta med PR bilder från den rika delen av landet medans den fattiga delen inte kommer fram lika tydligt. En del företag använder sig också av begreppet Public Education vilket innebär att man har olika material som ska användas i utbildningssyfte för allmänheten. En fin tanke kan tyckas, men bakom tanken ligger mycket arbete för att påverka den "studerande" att tycka på ett visst sätt. Gränsen mellan Public Relations och Public Education är oerhört suddig. Politiker använder också media för att påverka oss till olika saker. Än så länge sker detta mest i utlandet men man kan skönja tendenser till samma verksamhet i Sverige. I till exempel England är numera partiledarna förpackade och presenterade på samma sätt som man presenterar schampo eller flingor. Något som de Konservativas före detta PR man stärker då han lär ha sagt, att det inte är någon större skillnad mellan att marknadsföra en chokladkaka och ett politiskt parti. Många politiker i utlandet och kanske även i Sverige använder sig av proffs från media branschen för att manipulera den samma. Speciella talskrivare hyrs in för att få maximal genom slagskraft. Lika så anlitar man proffs inför viktiga TV framträdande. Något som bara de kapitalstarka partierna har råd med. Därmed framstår de som ett bättre parti än en mindre kapitalstarkt parti, där partiledaren slänger ur sig ett par grodor i den direkt sända TV debatten något som den kapitalstarka ledaren inte kan gör då han strikt håller sig till sin inhyrda konsults goda råd. Media utbildning är utbildning för framtiden Många menar att vi är på väg in i en ny tidsepok dominerad av information. Vikten av att kunna genomskåda och kritisera information kommer därför att bli allt viktigare. Lika viktig är det att skapa ett förstående för hur information skapas och på vilket sätt massmedia jobbar. En hel generation har gått igenom grundskolan utan att få en grundläggande utbildning i hur media arbetar. Det är dags att ändra på det. För faktum kvarstår, vi kommer att ta några av våra viktigaste beslut grundade på medias så kallade bevis. Men om vi nu tvingas göra det, så ska det åtminstone ske med så stor vetskap om dessa bevis som möjligt. Genomför man inte en allmän medieundervisning kommer de social gapet att öka ännu mer. Eftersom en del självmant väljer att utbilda sig inom media och därigenom få en kritisk självständighet, medan andra fortsätter att påverkas av media. Medias möjlighet att påverka kommer att öka allt mer, lika så kommer strömmen av information från olika institutioner och även okända källor att öka. Vi är uppfostrade att tro på vad som sägs i media utan reflektion eller kritik. Man kan ju inte ljuga i TV. Och det är sant, för det mesta handlar det inte om ren lögn utan en vidgning av sanningen. Att inse att mediaundervisning är viktigt är en sak. Men att sedan ta fram en kursplan och ett sett att lära ut media är desto svårare. Kan media läras ut på samma sätt som mer etablerade skolämnen? Hur? Learning by doing är ett nyckelord inom mediepedagogik. Men innan man kan göra någonting behöver man en teoretisk bas. En sådan bas kan inledas med ett exempel på hur media fungerar som en bild av verkligheten. Ett exempel som Postman har beskrivit går ut på att visa upp en bild på till exempel en häst och fråga eleverna vad det är dom ser. Varpå eleverna svara: "En häst!". Då svarar läraren, "Nej det är fel, det är en bild av en häst." Då har man lagt grunden för vad media egentligen är. Hur ska man då bedriva undervisning? Genom praktiska övningar lär sig eleverna hur olika betydelser kan byggas upp utav samma material. Teknisk undervisning i hur man sköter kameror, redigering och annan medieteknisk utrustning är inte relevant då medieundervisningens främsta mål är att få eleverna medvetna om att det som skrivs i tidningar och visas på TV inte är en exakt bild av verkligheten. Exempel på övningar 1. Dela in klassen i grupper om fyra personer. Förse varje grupp med två videoband, ett med färdig filmat material och ett tomt band. Be sedan eleverna klippa ihop ett inslag på x antal minuter utav det befintliga materialet. Till klippning behövs ingen avancerad utrustning, två vanlig videobandspelare duger gott. Efter en kort instruktion till eleverna hur de ska sköta videobandspelarna kan de sätta igång. Nästa steg blir att skriva en text till de bilder de har klippt ihop. När klippning och text är färdig redovisar alla grupper resultatet inför klassen och berättar hur de har tänkt. Ingen grupps inslag kommer att vara de andra likt. Detta visar vilken makt media har att bestämma vad som ska sägas och hur det ska sägas. 2. Dela återigen in klassen i grupper om fyra personer. Varje grupp får 10 fotografier och en text. Uppgiften består i att välja fotografi till texten, och sedan redovisa inför klassen på samma sätt som i övning 1. Den här övning kan även göras tvärtom det vill säga med 1 fotografi och 10 texter. 3. Att låta eleverna analysera ett nyhetsinslag och sedan utforska källorna bakom är ett lite större grupparbete som är väl värt tiden. Dela ut olika, av läraren valda inslag (gärna lokala nyhetsinslag) till varje grupp. Be dom analysera vad dem ser. Efter de ska grupperna utforska vad det var som gjorde att inslaget blev som de blev. Detta gör de genom att ringa upp reportern och fråga hur hans/hennes tanke gång gick innan man gjorde inslaget, om de blev som han/hon hade tänkt sig och så vidare. De ringer också upp medverkande i inslaget och andra som var berörda av händelsen som speglades och frågar dom om de tycker att bilden reporten gav var rimlig. Efter de kan de återigen kontakta reporten och konfrontera han/henne med den eventuella kritik som de berörda parterna kan tänkas ha gett. Den tredje övningen förespråkas av Peter Watkins. Övning har gjorts tidigare. Bland annat har man analyserat och forskat kring ett Aktuellt inslag om en flicka som blev träffad av blixten. Där det visade sig att reporten bland annat hade ställt upp den träffade flickans skor på ett dramatiskt sätt för att få en snygg bild.

2000-09-14 | 15:58:24 | Anders

Fasen, jag trodde för ett ögonblick att du var lika jävlig som jag på att skriva mycket, innan jag förstod att Ctrl-c/Ctrl-v-metoden använts. Mycket intressant läsning, vid Jehova!

2000-09-14 | 16:05:35 | Matte

Inte alls jobbigt att läsa på datorn ;)

2000-09-14 | 16:43:18 | Magnus

Tack grabbar, alla synpunkter och åsikter är välkomna.

2000-09-14 | 17:03:08 | Maria

Ville bara tillägga att barnen till föräldrarna i fråga är mellan 3-5 år. Dagis har förmodligen inte kunskap eller resurser att genomföra några större medieövningar med dem heller.

2000-09-14 | 17:08:32 | Maria igen

Sickna fesna småkottar! Ere sånna små racksingar ru´e lärare för?!

2000-09-15 | 14:00:06 | Matte Ö

Onej, mina småttingar är minsann lovliga allihop. Men jag skall till en förskola och berätta för föräldrarna hur TV och film påverkar deras små telningar.

2000-09-15 | 16:50:49 | Maria

Namn: E-post: Inlägg: